Ingen jävel
Ingen jävel läser bloggar längre. Så därför tänkte jag att det var en bra idé att starta en. En blogg, alltså. Fast nja, riktigt så var det väl inte. Jag startade den väl av någon annan anledning. För att skriva av mig själv, faktiskt. Tror jag. Men jag vet inte riktigt. Här är jag i alla fall. Med blogg. Jag är med blogg! Det där var en dålig paraodi på människor som säger att de är med barn. Jag försökte alltså vara lite rolig. Tror inte att jag lyckades. För vem försökte jag vara rolig? Jag kommer förmodligen inte få några läsare av denna blogg...för, som sagt, ingen jävel läser bloggar längre.
Människor har inte längre tid för sådant. Att läsa. Att tänka efter. Att fundera. Vi vill ju bara se snabba bilder som vår hjärna inte behöver arbeta så hårt för att uppfatta. Jag försöker verkligen inte att kasta någon shade, om man ska blanda in ett engelskt uttryck, för jag är ju själv likadan. Allt ska gå snabbt, snabbt, snabbt. Och går det inte supersnabbt, så går det inte tillräckligt snabbt.
Man ska lyckas med allt så himla snabbt också. Har du inte vunnit fotbolls-VM, varit med i melodifestivalen och varit en sväng till månen innan du fyllt 20 år, så har du fan inte gjort någonting. Då är du ett jävla misslyckande. Ingen säger det. Men alla känner ju det. Eller, jag känner det. Och det känns som att andra känner likadant. Vi är så himla pressade, vår generation, till att lyckas, prestera, vara på topp ALL THE TIME. No time to rest. För det måste ju gå fort. Vi måste lyckas fort.
Wow, det är faktiskt ganska roligt att skriva det här. Men det hade faktiskt varit lite roligt om någon ville läsa också. Jag hoppas att jag inte framstår som en negativ person, för det är jag verkligen inte. Om vi har en sleepover, så är jag den där jobbiga personen som glatt väcker alla och skriker att IDAG SKA BLI EN BRA DAAAAAG, samtidigt som jag sätter på musik och börjar dansa i sängen. Synd för dig om du tycker jag är jobbig. Varför uppfattas positivitet ofta som något jobbigt? Alltså, vi säger "var positiv!", men när människor försöker vara positiva and to always look on the bright side of life, så kallas de naiva. Eller, alltså. Inte hela tiden, men ibland. Ofta. Det är ju tråkigt. Jahapp.
Nu tror jag att mitt första inlägg är färdigskrivet, så jag ska börja på mitt nästa ! Shit, vilket skrivar-mode jag är i. Kan förklara varför senare...