EVA MATHILDA

Godmorgon världen! Idag är det en ny underbar dag. Solen skiner, här i alla fall. Och skiner inte solen för dig, där du är, får du skapa ditt eget solljus, inom dig. Hejhopp, nu blev det lite djupt. Men det gör väl ingenting? Jag har märkt att jag suckar en hel del här hemma just nu, tror det har att göra med att jag inte vet var vi står - jag och mina lägenhetskompisar. Ibland känns det som vi har en klyfta emellan oss, och ibland känns vi jättenära och planerar roliga saker att göra. Jaja. Jag antar att jag borde sluta analysera det så mycket, och bara le och vara glad, så förstår dem att jag tycker om dem och vill att vi ska latja tillsammans! Det där kanske lät lite skevt, men, jag tror att min mamma hade förstått. Det är liksom någonting som hon hade kunnat säga (notera att min mamma, tack gode gud, fortfarande finns i mitt liv, men jag har inte delat min blogg med henne. Av den anledningen skrev jag att hon "hade förstått").

 

Ju äldre jag blir, desto mer lik tycker jag att jag blir mina föräldrar. Och ju äldre jag blir, desto mindre har jag emot att det är så. När jag var i yngre tonåren, ville jag nog inte alls vara som mina föräldrar. Men nu, tycker jag att det är något fint. Jag blir glad när jag inser att jag säger, eller gör någonting, som jag förmodligen "fått" från antingen min mamma eller min pappa.